Jag lånade en bok en gång som handlade om en man som en dag och utan förkunskaper bestämde sig för att bygga en liten segelbåt och segla tvärs över atlanten. Det handlar nog inte om att lyckas eller misslyckas utan snarare om att ge sig hän. Att ge sig hän med hull och hår och plocka fram den där barnsliga ivern att få pyssla med det man gillar mest. Det här är en av de saker jag gillar, eller i alla fall har fått för mig att jag kommer att gilla väldigt mycket. Tanken på att tillverka en egen cykelram "grand old world"-style, i stål. Så som det gjordes förr när cyklar var något vackert och avslappnande att titta på, med smala rör och raka linjer. Tanken på det har initierat den här skriften som kommer att fungera som en öppen dagbok om en man som en dag bestämde sig för att bygga en cykelram och som drömde om att cykla långt på den. Han med båten gav sig ju hän och till slut så stod han där, på en karibisk strand med sin egentillverkade båt guppandes i det turkosa vattnet. Håll tillgodo; betänksamhet, utsvävningar och långsamhet utlovas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar